Rosa kalsonger och prickiga strumpor

Jag undrar vad Anders Borg tänker på när han står framför spegeln i badrummet, i randiga boxershorts och svarta strumpor, och borsta tänderna.

– Åh! Svart snodd i håret idag igen! Jag som vill ha röd. Det skulle vara så snyggt till skjortan jag tänker ha. Men jag ska ju träffa Calle idag, och pressen. Pressen! Tänk vilken historia de skulle göra av att jag hade röd snodd i håret! Nej, det får bli svart idag, igen. Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Eller Fredrik Reinfeldt. Han sitter på sängkanten och funderar på vilken slips han ska ha. Tänk, jag tror att statsministern har såna där hängslen på sina strumpor! Såna som sitter hårt strax under knät och som har två band som man hakar fast i strumporna så de inte ska åka ned. Där sitter han och ska välja slips.

– Idag skulle jag vilja ha den där slipsen med dollartecken på! Tänk när vi sitter i riksdagen idag och ska rösta fram nya budgeten så trycker jag på speldosan i smyg och den börjar spela ”Staten och Kapitalet”! Haha vad roligt! Men, nej, det går ju inte. Jag är ju STATSMINISTERN. Måste vara seriös. Men tänk bara… vad chockade alla skulle bli!

Carl Bildt: – Hmmmm, idag ska jag träffa Nya Zeelands ambassadör, förmodligen en färgstark kvinna, jag tar nog den skärrrrra skjorrrrtan.

E-type, Martin Eriksson, berättade i TV-programmet ”Så mycket bättre” sist att kungen jazzade järnet till hans låt ”Banca Banca” när kronprinsessan fyllde 25 år.

Jag tycker om att tänka på att officiella personer, som ofta ska framstå som SERIÖSA, faktiskt har ett privat liv och kanske till och med har humor. De är MÄNNISKOR helt enkelt. De skäller på barnen, sitter på toa och läser Dassboken, sitter på möten och är kissnödiga så det bubblar i öronen på dem. Superpiffiga kvinnor som Filippa Reinfeldt fiser i hissen, Beatrice Ask får hicka mitt under ett möte med polischefen. De är människor helt enkelt.

Det kommer sig nog från när min mamma skulle lugna mig och en klasskompis i nian, vi skulle ha något prov och var jättenervösa. Mamma sa till oss: ”När ni sätter er i klassrummet, blunda och tänk er läraren i rosa kalsonger med gröna elefanter på. Till det bär han en undertröja med en bild av Nalle Puh. Ingen människa med rosa kalsonger och gröna elefanter, och en undertröja med en bild av Nalle Puh kan vara vare sig elak eller farlig.”
Vi gjorde som kära mor sa och blev naturligtvis full i fnitter. Provet klarade vi galant men vi hade väl inte gjort det bästa intrycket på läraren, han var minst sagt irriterad på oss.

Genom åren har det följt mig. I anställningsintervjuer, i kontakt med myndigheter, ja överallt där jag ska träffa människor som på något sätt ska avgöra en del av mitt liv. När jag är lite nervös. Då tänker jag: Jo, den här människan har också torkat sig i häcken i morse och rapat äggmacka över matbordet, pussat dottern adjö utanför skolan och antagligen sjöng han/hon med E-type i Banca Banca på radion. Och då måste jag ju fråga mig: Är det nån att vara rädd för?

Må gott alla!

Det ÄR vinter, det ÄR vinter...

Fru Sjödén